De må hända att jag är både blödig och jöpplig men...

Tittade några minuter igår kväll på ett avsnitt av Medium, brukade titta på den serien när den började men tappade intresset efter ett tag. Men så såg jag en griskulting skymta förbi på teven och genast fångades mitt intresse.

Eftersom jag började titta mitt i ett avsnitt vet jag inte riktigt vad det handlade om men hur som helst var det en scen där Allison, huvudpersonen, drömde om griskultingen Barney. Hans mamma skulle transporteras till slakt och han var ledsen och rädd och ropade efter henne och blödig som jag är började jag nästan gråta.

Och ja, jag vet att det inte är på riktigt och ja jag förstår att en gris inte kan tänka och resonera som en människa och att de inte förstår vad som ska hända och bla, bla, bla. Men jag tvivlar inte på att grisar känner både rädsla och smärta och att när de lastas in i lastbilen för transport blir de rädda och det är därför de skriker, och ja de skriker det kan jag lova. De må hända att jag är både blödig och jöpplig men när jag såg det klippet kände jag mig jävligt glad att jag är vegetarian.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hemsida/Blogg:

Kommentar:

Trackback

Om

Min profilbild

Välkommen, jag heter Elin och är 24 år, hundtokig, vegetarian, feminist, känslosam, datanörd, miljöpartist. Jag är matte till världens bästa hund, en grand danois tik som heter Jenna.

Detta är min lilla plats i cybervärlden att ventilera mina åsikter och tankar som annarsalldeles för ofta går osagda.


RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...