Det är synd om Jenna just nu, hon är skendräktig igen vilket hon blir varje gång hon löpt men jag förtränger alltid hur jobbigt det är. De vanligaste råden vid skendräktighet är mindre mat och mera motion men motion är hon inte särskild road av just nu och mat är det knappt jag får i henne.

Jag är vanligen helt anti mot att läga godis i fodret så att hon ska äta, duger inte maten ställs den undan och erbjuds en stund senare och när hon väl inser att hon inte kommer få något annat äter hon upp men oftast är det inte ens ett problem då hon är ett riktigt matvrak. Men varje gång hon blir skendräktig åker minna principer rätt ut genom fönstret, här lockas det med godis, korv och allt möjligt gott jag kan komma på och har jag tar kan jag få i henne hela frukosten innan dagen är slut, i värsta fall kan hon vägra äta under flera dagar.

Hon blir även väldigt klängig och vill inte vara själv, helst ska hon ligga i knät på en och så tar hon benen runt en och trycker ner så hårt hon kan. Värst är det på nätterna då jag vaknar flera gånger av att hon ska ligga på mig, helst uppe vid kudden över mitt huvud vilket resulterar att jag är stel i både nack, rygg och armar.