Var inne och läste på Anna Kaagaard Kristensens blogg och hon hade skrivit ett jättebra inlägg om genus, nu är just det här med genus och barnuppfostran inte riktigt mitt område men jag tycker att det hon skriver också stämmer bra in på andra områden som inte hör till normen.

"som genusmedveten förälder så ska du ha vett att veta att det är DU som är annorlunda, det är DITT sätt som är konstigt och avvikande, könsnormativ uppfostran ska respekteras och accepteras"

Det jag kommer att tänka på är det här med vegetarianism, de flesta reaktioner jag har fått när jag berättat att jag är vegetarian är positiva, folk är nyfikna och vill gärna veta mer om varför osv. Men ibland så stöter man på folk som liksom himlar med ögonen och kommer med nån nedsättande kommentar om "jaså, vart har du fått en sån fix ide ifrån?" och ibland kan det kännas som folk inte tar en på allvar, som om man en dag bara fått för sig att nej jag ska inte äta kött för kalvar är så himla söta. Om man är inne på diverse forum och bloggar och läser kan man se samma fenomen, man hånar och gör sig löjlig över de som är veganer/vegetarianer och kommer med argument som "människor är faktiskt rovdjur så det är naturligt att äta kött" eller "det är faktiskt normalt att äta kött" och på det sättet insinuerar de att det är onaturligt/onormalt att inte äta kött.

Samtidigt är det ofta just dessa personer klagar över "de där jävla gräsätarna som hela tiden ska pracka på en sina dumma ideer om att man inte ska äta djur". Och jag kan lova att om jag skulle börja kalla folk för djurmördare eller säga att jag tycker det är fel att äta kött skulle det bli ett himla liv. Det anses liksom okej att klaga på sånt som inte hör till normen vare sig det gäller att inte äta kött, vägra klä sin barn könsnormativt eller inte raka sig under armarna. Men att klaga på det som tillhör normen är ett big no no, herregud det är ju normalt!